Upp i ottan för att kvickt bli lagom oense om wake up call. Resan till flygplatsen sas ta minst en timma, men tog mindre än trettion minuter (svårt att veta, när lokalbefolkningen själva inte vet). Flygplatsfrulle för att sedan vänta på vårat söta lilla propellerplan i 3-4 timmar, eftersom vi på svenska manér varit där i god tid. Snart skulle vi vara där - ungefär en timme senare klev vi av på flygplatsen i Caticlan, för att därifrån kunna ta oss vidare till vårat mål: Boracay.
Vi fick båda inom loppet av tio minuter kväljningar och lagom kraftig avsmak när det gällde vårat val av destination. Här var folk otrevliga, krävde pengar för att man skulle få andas och till råga på allt var det bara riktiga ärketurister här; den typen som är 45, på sin första utlandsresa och är övertygade om att den leende lokalbefolkningen älskar just dem - just fan - Stig-Helmer heter han.
Till hobbits house för lite lunch - här hade man skapat ett jippo av att enbart anställa kortväxta personer - det enda som troligtvis hade kunnat få oss att skratta var om man satt på alla anställda yllemantlar i den 30-gradiga värmen :p Maten var god och en snubbe som jobbade där gav oss en bra rekommendation när det gällde boende av backpacker-karaktär: Sandras Place.
Efter incheckning i ett spartanskt men fräscht rum tillsammans med några andra slackers samt lokala ägarna, blev det mängder av promenerande. Det enda tydliga ljuspunkten här är utan tvivel shoppingen som finns i överflöd. Det är förvisso ganska trevligt att det finns ett gott utbud restauranger här, men att få tag på något annat än europeisk mat för Sverigepriser verkar smått omöjligt - det får bli ris och vatten i tre dagar nu (kan ju behövas för kroppsformen ändå!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar