Efter en god natts sömn, vaknade vi strax före klockan åtta. Det visade sig att vi lyckats pricka in ett helt fantastiskt tyst område, där inga tuppar hörs (lite som en luftficka på botten av atlanten).
Först intog vi en ordentlig omelettfrukost, därefter blev vi överösta med varningar för att bege oss till området där dagens shopping skulle ta oss; bara att le och se dum ut! Stina med pengar i BH:n, Walle med visa-kortet undanstoppat i en förpackning pappersnäsdukar.
Taxichauffören som skulle ta oss hela vägen förbi den värsta missären, misslyckades kapitalt och körde oss istället till en plats någon kilometer längre bort. Detta gjorde att vi tidigt fick stifta en både värmande och plågsam bekantskap med samhällets bottenskikt i våra försök att hitta vägen. Efter att ha passerat grupper utmärglade människor, stötte vi ihop med en äldre kvinna som mitt i allt både guidade oss rätt och proklamerade sin glädje över att vi som turister besökte just hennes land:)
Slutligen nådde vi så fram till Stinas paradis - en trång gata fylld med enbart pärlgrossister. När så till sist plånboken ekade tom och fötterna värkte var det dags för återtåg mot pensionatet med hjälp av en svårfångad taxi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar