Förlossningsberättelse

Gör väl som alla andra och kladdar ner min förlossningsberättelse. Om inte annat kan det säkert vara kul för egen del att läsa den igen när man är gammal och grå och har förträngt hälften.

Dagen inleddes med däckbyte på bilen samt lite övningskörning. I vanlig ordning kunde jag inte låta bli att själv lyfta in däcken i förrådet då Daniel just för stunden pysslade med annat..

Senare på eftermiddagen skulle vi få finbesök ända från Hallstavik bestående av Tommy,Kasia och Sanna som även skulle sova över. Precis innan dom anlände sköljde en snabb våg av mensont över mig. Ringde ett snabbt samtal till mor min för att bekräfta att det är väl så en förvärk kan kännas. Mycket riktigt. Tänkte inte mer på det då eftersom jag är förstföderska och det var 2 veckor kvar till bf. Senare under middagen kom det en likadan våg igen så även när vi satt och spelade spel.
Då började jag slänga ett öga på klockan för att se hur länge det höll i sig och hur länge det skulle dröja innan nästa kom. Ringde även förlossningen på Södertälje sjukhus för att få klart för mig hur det kan kännas då jag inte hade den blekaste. Tipset dom gav var att dricka nåt varmt,ta en varm dusch,klämma ett par alvedon och lägga mig att vila. Jag hoppade dom två första men klämde en alvedon och kröp till sängs.

Efter ett tag gick jag efter papper och penna för att lättare hålla koll på hur ofta värkarna kom och hur länge dom höll i sig. Hade vid det här laget tänkt att ska det vara så här i två veckor till då kommer det bli tufft för jag hade inte en tanke på att det lilla livet kanske ville ut redan nu.
Runt klockan ett kom även Daniel och la sig och vid det laget kom värkarna vart femte minut och höll i sig i 30 sek- 1min.Ansträngde mig verkligen för att sova men det visade sig vara nästintill omöjligt då varje värk fick mig att krampaktigt ta tag i sänggaveln och frusta som en flodhäst som genomgår en demonutdrivning och att jag efter varje värk fick nån slags frossa så hela kroppen skakade. Daniel fick agera värmedyna och undrade om jag inte skulle ringa förlossningen igen och fråga om vi inte skulle komma in. Tjurskallig och med meningar som: -Ni kan åka hem igen samt det här kan ta tid fick mig att tveka men efter ytterligare en rejäl värk greppade jag mobilen. Välkommen in blev svaret i andra änden..

Förlossningsväskan var redan packad sen länge och Daniel behövde bara några minuter på sig att packa sin väska samt be sin bror agera chaufför natten till ära.
Runt klockan 2 lämnade vi hemmet för att innan vi kom ut på motorvägen upptäcka att den nyinköpta tens-apparaten var kvar hemma. Ett samtal till Tommy senare kom han utspringandes halvnaken över parkeringen med apparaten i högsta hugg. Ganska obetalbar syn må jag säga. :)

Väl framme åkte ctg-mackapären på och jag fick veta att jag var öppen hela 8 cm. Lite smått paff låg jag och flåsade mig igenom värkarna. Sen bar det av in i ett förlossningsrum där jag fick bekanta mig med lustgasen. Darth Vader släng dig i väggen.. ;)
Efter ett tag frågade sköterskan om hon skulle höja mängden lustgas och jag var inte sen att tacka ja. Lite senare visade det sig att hon vridit den åt fel håll. Tyckte väl att den väl omtalade gasen tog lite dåligt. ;)

Plötsligt började det trycka på ordentligt och barnmorskan Anita och undersköterskan Anki kom in och ömsom instruerade och ömsom peppade mig igenom förlossningen.
När huvudet var ute satte dom dit en liten mackapär för att mäta den lillas hjärtljud.
En bäckenbottenbedövning och ett litet klipp senare var det hela över och en liten kletig parvel på 2755 g, 47 cm lång och ett huvudomfång på 33 cm låg på mitt bröst. Han hade valt att sno in sig lite lagom i navelsträngen innan han kikade ut klockan 04:48 efter en snabb och relativt smärtfri förlossning. Lika rastlös som mor sin minsann.