Förlossningsberättelse Emma

Ja ska det vara rättvist så ska väl även Emmas förlossning skrivas ner..

Måndagen den 13:e maj på självaste bf hade jag ett besök inbokat kl 8:15 hos min barnmorska Kristina. Då jag nästan kände det som att jag gått över tiden (Anton ville jue ut redan v.38) så föreslog hon en hinnsvepning. Det visade sig att jag redan var öppen 3 cm och att tappen var mogen. Min barnmorska hann inte ens två varv av hinnsvepningen innan vattnet gick. Hade det inte kommit igång till eftermiddagen skulle jag ringa förlossningen. I bakluckan på bilen låg våra 4 vinterdäck som jag skulle lämna in på ett däckhotell så det vara bara att bege sig. Lite lustigt att bildäck även denna gång skulle vara inblandat. Även Plantagen fick sig ett besök då vi fått in myror i hemmet. Och man kan jue inte åka in och föda barn när myror härjar fritt där hemma..

Innan jag lämnade barnmorskan såg jag till att upplysa Daniel om hur det låg till. Han skulle precis avsluta lite viktiga jobbärenden och sen komma hem till lunch. Redan innan jag satte igång med lagandet av lunchen började jag fundera om inte värkarna kom lite väl tätt fastän de knappt kändes. Jag ringde förlossningen på Södertälje sjukhus och fick till svar att jag nog borde komma in. Dessvärre var det fullt men barnmorskan bad att få återkomma om en liten stund. Daniel kom hem innan barnmorskan ringde tillbaka och sa att vi kunde komma in. Efter varsin portion makaroner och köttbullar gav vi oss av. Självklart ville jag köra bilen till min egna förlossning trots att Daniel insisterade. Väl framme fick vi sätta oss i lunch/fikarummet och vänta på att ett undersökningsrum skulle bli ledigt. Nu började värkarna kännas lite mer och jag störde mig på att behöva jobba mig igenom dem med publik. Så äntligen blev rummet ledigt och jag fick lägga mig med ctg:n runt magen. Då vattnet redan gått blev jag inte undersökt pga infektionsrisken. Jag som var så nyfiken och ville veta hur många cm det var kvar. Efter cirka 30 minuter kom barnmorskan tillbaka och undrade om vi ville åka hem eller stanna kvar. Så svensk som jag är ville jag inte vara någon till besvär och sa att vi åker nog hem. Daniel var av en helt annan uppfattning. Under tiden då vi får diskutera hur vi ska göra smäller det bokstavligen till och vi ringer på klockan för att tillkalla barnmorska. Jag ber att få lustgas för nu känns det rejält. Helt plötsligt känner jag det där välbekanta trycket neråt och skulle gärna sett min egna smått chockade min. För inte kunde det vara dags redan. Jag lyckas ta mig upp på britsen igen då jag precis hängt över den och ungefär 4 krystvärkar och 9 minuter senare är vår fina Emma ute..

Vilken kvinna du är utbrister undersköterskan.

Jag undrar än idag hur barnmorskan som undrade om vi ville åka hem tänkte...