Stina vaknade redan vid 5-snåret då en inte alltför tyst amerikansk familj skulle lämna hotellet för att åka hem. I början av natten hade även ett stort kattdjur tagit en löprunda på plåttaket utanför rummet. Lät banne mig som halva kåken skulle rasa.
Efter dusch och frukost bar det av i en fin ny bil med ac mot första målet för dagen. Ett monument äver en blodspakt mellan spanjacker och filippiner som skedde den 16 mars 1565. Efter lite fotografering bar det av till Baclayon-kyrkan för lite spirituell spis. Den syndfulle Stina fick låna en sjal till att skyla sina nästan bara axlar med. Kyrkans interiör var mycket vacker och ståtlig.Väl utanför köpte och tände Stina ett litet ljus för livet kärleken och hälsan.
Sedan bar det av mot dagens höjdpunkt. Dom små ulliga,gulliga och alldelse underbara Tarsier-aporna. Dom små stackarna är populära att föda upp och sälja som husdjur men är så känsliga att dom oftast dör inom ett år vilket gjort dom utrotningshotade. Vi fotade dom små liven samt skänten en slant till deras hjälp. Stina hade mycket svårt att slita sig från detta ställe men köpte med sig små lurviga mjukiskopior istället.
Vidare gick färden ut i regnskogen för att åka linbana över en ravinliknande klyfta med en flod forsande under våra dinglande ben. Efter denna högt flygande upplevelse bar det av mot dagens konstigaste sevärdhet. Chocolate Hills. Brunaktiga kullar i olika höjd utspridda över en stor yta. Det ska tydligen vara torkade korllrev som stigit upp ur havet en gång i tiden. Det märkligaste var nog alla människor som tagit sig dit för att beskåda detta "underverk".
Dagens tur avslutades med en "kryssningsbuffé" på floden. Alla inhemska personer var som flugor på maten och man fick nästan slå sig fram för att få något med. Längs floden stannade båten vid en liten flytande brygga där en kör,muisker och dansare underhöll oss. Sedan bar det av tillbaka till hotellet för ett dopp i den kalla svalkande poolen.
Vi uppgraderade även vårt rum från dubbelsäng till två enkelsängar. Nej vi ska inte skiljas men det är fan inte lätt att sova nära sin kära när det är varmt å ac:n låter som om den håller på att trilla ner från vägggen.
Nu har vi varit ute en och rännt lite på stan,tagit ut pengar och sitter nu för att försöka uppdatera hemsidan. Även om det här är en liten stad får den Stockholms innerstad att framstå som en fis i rymden. Konstigt nog är det ändå lättare att förflytta sig här än hemma trots mändger med folk,gropar i gatan,diverse djur,lastbilar,tricykels och moppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar