Rekord! Stina sov bra en hel natt och redan vid sju klev vi upp för att hugga tänderna i lite frulle. Vi hade redan kvällen innan diskuterat att det var dags att röra på sig igen. Med lite tur och skicklighet (mest så klart), hann vi med 9:30-färjan tillbaka till Cebu för att försöka ta oss norrut till någon av de vackra öar som finns några timmar norr om Cebu city.
Först försökte vi hitta en direktfärja, men de transporter vi tittade efter gick bara två gånger i veckan, så istället slängde vi oss glatt in i en taxi som ett resultat av våra misslyckade försök att samtidigt hitta någon lokaltrafik med hönor och getter. Detta visade sig emellertid vara en mycket god idé, då den korta båtöverfarten från Maya i norr till Malapascua slutar gå runt fyra-rycket. Med hjälp av vår chaufför som likt Schumacher utan säkerhetsbälten studsade genom kurvor ala 50-väg (dock något snabbare :), befann vi oss redan vid tre i Maya.
Ännu en gång skulle lycka le mot oss; en äldre tysk gentleman vid namn Mike charmade kvickt in sig och sa att vi kunde få snabbare överfart med honom samt att han hade några stugor över om vi var intresserade. Så klart vi var! Fem minuter innan vi skulle stiga iland, öppnade sig himlen och ner föll en hel Svensk årsnederbörd på tio minuter.
Rummet som vi skulle bo i var allt annat än spartanskt. Porrig belysning infällt i taket ovanför sängen, fet TV och fantastiskt vackra möbler var lika självklara som kylskåp för privat öl och ett TYST klimatsystem. Som spiken i kistan bjöd även Mike och hans fru på duktigt god grönsakssoppa för att värma upp oss lite efter regnskuren. Omättliga Stina fick även i sig en matbit till någon timme senare innan det var dags att runda av dagen och duna in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar